Söndagslunch i Sundborn

I går åkte vi till Sundborn för att hälsa på min farfar och hans fru. Så här fint bor de.

.

Min farfar Stig är snart 87 år och den coolaste och stiligaste personen jag vet.

Ser ni, han har precis samma stil nu som när han var ung. Hatt, elegant knuten snusnäsduk och en välskuren, sportig jacka. Vilken förebild!

Farfars kloka, starka, nyskapande och stilsäkra fru Vebjörg är också en stor förebild.

De har varit med om en himla massa äventyr. Den här gången fick vi bland annat höra historien om när de satt fängslade hos den marockanska militären, efter att de tagit sig in på topphemligt militärt område för att se på den vackra soluppgången. Och historien om när de paddlade kajak mitt i ett stim pirayor, och historien om när Vebjörg jagades av en flock arga renar på ett norskt fjäll. Andra saker vi pratade om var meningen med livet, varför man egentligen ska jobba och annat smått och gott.

Vi tog en promenad över den pittoreska Sundbornsån…

…till det här faluröda huset.

Där åt vi gös med räksås…

… och rabarberpaj med vaniljsås.

Sedan promenerade vi vidare till Carl Larsson-gården…

… som är en av mina favoritplatser i hela vida världen.

Åker ni dit får ni inte missa granngården Stora Hyttnäs, ett högborgerligt hem som stått orört i en herrans massa år och nu är ett museum.

Där tittade vi på blåsippor…

… ett Krikon-träd som fallit omkull…

… och ett flera hundra år gammalt äppelträd. Det sägs att trädet fått sitt namn eftersom även gamla gubbar utan tänder kunde äta av äpplena.

Det var en himla fin dag och jag är så glad att ni finns!