Drömmar om en svunnen tid

Ibland får jag för mig att jag vill bo i Wien, helst för några hundra år sedan. Vara stamgäst på ett café med kristallkronor och marmorbord. Röra runt i min kaiser melange med en silversked och tjuvlyssna på gästerna vid bordet bredvid. Fantisera ihop en roman och skriva ner den i en liten anteckningsbok med skinnpärmar. Kanske unna mig en bit frasig apfelstrudel pudrad med florsocker. Något sådant hade jag tänkt mig.